Ett stilla regn faller över staden och vi kurar ihop oss inomhus. I soffan sitter vår ettåring och gäspar, det har varit en lång och händelserik dag. Det blev ett riktigt lyckat kalas och vi kunde vara utomhus. Vi åt god lunch (hemmagjorda hamburgare) och det blev ett gediget dessertbord efteråt. Bilder på detta kommer...
Just nu sitter jag och samlar tankarna lite grann. Marlons morfar ringde precis från Florida och tidigare i dag ringde Marlons mormor. Ingen av dem har av naturliga orsaker varit här och firat Marlon idag. Inte i morgon heller. Jag tänker på hur viktiga mina vänner är och hur mycket de även kommer att betyda för Marlon när han växer upp.
Min bror har inte ens hört av sig på Marlons födelsedag och jag tänker på alla presenter jag skickat till hans döttrar under alla år. Vad är viktigast? Är blod verkligen tjockare än vatten? I vissa fall kanske, men i vissa inte.
Jag är glad att jag har en egen liten familj. Marlon ska inte sakna något och när hans barn fyller ett kommer jag förhoppningsvis vara där. Om jag lever vill säga. I wouldn´t miss it for the world.
Nu ska vår ettåring snart gå och lägga sig. Födelsedags-stassen byts nu ut mot en mjuk pyjamas. I morgon fortsätter vårt äventyr med ännu ett kalas. Då kommer bland annat farmor, farfar och ett gäng kusiner till Marlon.
8 kommentarer:
GRATTIS på ettårsdagen finaste Marlon!!!
Och vackert skrivet Mallis...förstår hur du känner såååå väl.
Marlon har haft tur i livet. Tänk så. Han har de bästa finaste föräldrarna som låter honom växa upp i kärlek och trygghet.
Varma tankar till dig och din fina lilla familj!
Kramar
Det låter som ni haft en toppendag :)
Jag hoppas jag kan komma och träffa er snart och titta ordentligt på den lilla ettåringen!
Kram på er
Grattis till fina fina Marlon! Tråkigt att du känner som du känner, men ni har ju varandra iaf.
Kram på dig!
Susanne: Jag hoppas kunna ge Marlon trygghet och kärlek resten av mitt liv. Tack snälla du för dina ord. Kram
Viktoria: Det var sannerligen en dag att minnas. Jag hoppas också att vi kan ses snart. Kram
Hanna: Jag tycker också att det är tråkigt att behöva känna som jag gör. Många tankar har ägnats åt situationen jag befinner mig i. Nu känner jag att det är dags att lägga den energin på min egen familj. Kram
Grattis i efterskott på din födelsedag Marlon, och vi skulle jättegärna vilja komma och träffa Marlon och er förstås nästa gång vi är i västergötland och hälsar på. Kram på dig Mallis.
Ingmarie: Marlon hälsar och tackar för gratulationen. Det vore jättekul att ses. Vore extra roligt om ni ville komma hit! Kram och hälsa familjen.
Jag tror absolut inte på det att "blod är tjockare än vatten". Det handlar om relationer och familj/släkt väljer man inte, medan vänner väljer man. Alltså är det mycket "tur" om man får familj och släkt som man passar bra med tror jag. Däremot tror jag att man ofta klan känna mer "pliktkänsla" mot just familj/släkt än vänner. Alltså jag menar att även om man inte egentligen tycker så mycket om att umgås med vissa personer så gör man det ändå om man råkar vara släkt, men hade man inte varit släkt kanske man aldrig valt att faktiskt spendera tid med den/de personen/erna. Sådant hör man ofta. Jag har många vänner som säger så om sina syskon t ex. Att de endast ses för att de är just syskon, men att de egentligen inte har ngt gemensamt och att de nog inte skulle träffas om de inte vore just syskon.
Men jag tycker att det låter så himla bra att ni har det så fint tillsammans i er lilla familj ändå!!! DET är verkligen det allra viktigaste!!! och vänner kan verkligen "bli" som familj de med. Vi har ju lite samma sak här borta långt från familjerna och därmed har våra vänner kommit att ta en väldigt stor och viktig plats istället såklart. Både för oss och för E.
Kram!!!
Saltis: Du är en mycket klok kvinna som förstår precis vad jag pratar om. Tack för att du finns! Kram
Skicka en kommentar