En underbar dag

Idag är jag ledig. Slog upp mina ögon för en stund sedan efter en skön natts sömn. Ute är det kallt och det är rimfrost överallt, vi får se om solen orkar över hustaken idag. Jag blir på gott humör när solen skiner och om andan faller på kanske jag ger mig ut på en liten promenad.

Efter nio arbetsdagar i rad är jag helt slut i kroppen. Ska bli skönt att bara gå hemma och softa idag och uträtta ett och annat ärende. Det är så mycket man ska hinna göra och avresedatumet närmar sig med stormsteg. Snart åker resväskan fram. Vetskapen om att sitta i en palmlund på julafton känns helt overklig. Jag oroar mig dock lite för flygresan och att sitta för länge, jag har märkt att jag får ont som f*n i vänstra revbenet om jag sitter för länge. Vi ska mellanlanda i Paris och i Atlanta och det känns helt ok, då vet jag att jag att jag får rejäla bensträckare.

En helt annan sak jag verkligen INTE behöver oroa mig för är maten. Det finns så mycket gott där och det känns som om jag äter precis hela tiden. Så här ser en typisk dag ut för mig:

09.00 Frukost. Fil och flingor

11.00 Mellanmål. Macka, te och frukt (just nu apelsiner i mängder)

13.00 Lunch. Väldigt varierande

15.00 Snacktime igen. Fruktstund

17.00 Mellanmål. Frukt igen och kex med pålägg

19.00 Kvällsmat. Väldigt varierande, ofta pasta och mycket kött och fisk

Cravings so far: Apelsiner, äpplen, inlagd sill, lakrits och nu senast, Päronsplit från Diplom Is. Världens godaste glass, ja den slår till och med Rocky Road.

Ett sånt här paket glass vilar tryggt i min frys just nu.

Magen växer så det knakar

Jag går snart in i vecka 18 och har kommit en bra bit på vägen. Jag mår fortfarande bra men blir väldigt trött i ryggen fort, jag har nu sammanlagt gått upp 2,8 kilo och det känns bra att jag går upp lite grann varje vecka. Nästa vecka är det äntligen ultraljud och det känns som om vi har väntat i en evighet.

Nu börjar folk i allmänhet fråga mig om jag är med barn, en del är mer osäkra medan de flesta är övertygade. När man jobbar på ett populärt fik i en galleria, blir man en person som många känner igen. Eftersom jag dessutom jobbar som instruktör blir det lite som, alla känner apan. Människor jag aldrig pratat med kommer fram och gratulerar och frågar hur jag mår och när jag ska har och så vidare.

Att vara gravid är större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Tydligen ser jag lycklig och harmonisk ut och sånt är kul att höra. Själv känner jag mig ganska lugn och trygg inuti. Livet känns bra och jag är mycket stolt över Johan som tar sin kommande papparoll på stort allvar. Han pysslar om mig och är väldigt mån om att jag ska ha det bra. Han planerar namn och har gjort en grundlig research på barnvagnar.

Jag kan känna mig trygg i fortsättningen också.

Spelpaus

Det här nya Super Mario-spelet från Wii, ramlade ner i min brevlåda idag. Har redan avverkat en värld och kommer fortsätta så fort jag kan. Spelberoende har utlovats och jag har redan ont i vänster tumme.

See ya!

Adventsmys redan

Eftersom jag inte ska fira jul i Sverige i år har jag redan börjat pynta lite hemma. Jag är en big sucker för julen och älskar lyktor, pynt och små tomtar. Sambon är dock inte lika förtjust i pyntet men låter mig naturligtvis hållas. Jag gillar advent, apelsindoft och värmeljus.

Idag tänkte jag börja pynta på jobbet. Julens delikatesser har börjat landa i hyllorna och doften av pepparkakor är oemotståndlig. Saffransbullar är på ingång och fudgen och kolorna står uppställda i sina påsar. Julteet doftar sagolikt med kardemumma och kanel. Julen ÄR väldigt speciell för mig.

I morgon är det fyra veckor kvar till julafton och jag får passa på att njuta av alla dofter och smaker innan vi åker. Förmodligen är jag trött på det redan om två veckor. Min pappas fru kommer från Trinidad och det ska väldigt intressant och se hur deras julbord ser ut. Själva tänkte vi bidra med något till julbordet också, frågan är bara vad?

Den 24 december vankas det stor fest för släkt och vänner. Längtar oerhört. Kanske skulle man ta med sig lite julmust?! Det har de inte smakat i alla fall.

Jag kräks på november

I morse när jag vaknade hörde jag regnet smattra mot rutan och jag hörde björken susa utanför. Regn och rusk med andra ord. Jag låg kvar under det varma duntäcket så länge jag bara kunde. Nu blir det bussen till stan, för vem vill cykla i det här.

Nu mer än någonsin, längtar jag bort. Florida och solen närmar sig med stormsteg och snart är det bara fyra veckor kvar. Miami beach lockar nåt enormt.

Här är jag på Miami beach förra sommaren. Har dock konstaterat att ett nytt bikini-inköp är på sin plats. När man sväller både här och där är det bäst att ha på sig något bekvämt och snyggt. Inte små Matthew Williamson-bikinis från i somras. =)

Dessa tvåliters Mojitos respektive Pina Colada kommer jag gladeligen kunna hoppa över. Längtar ingenting efter varken öl, drinkar eller vin. Däremot en god och läskande juice eller liknande. South Beach har allt att erbjuda.

Förutom solen ser jag fram emot shoppingen. Det har kliat i shoppingfingrarna sedan jag kom hem från New York. Enda inköp är typ stödstrumpor och en pyjamas. Men snart så....

It´s an Urban Jungle

Idag har vi varit i Trollhättan och spanat in barnvagnar. Det finns en hel uppsjö av modeller, färger och tillbehör och man kan undra i vilken ände man ska börja?!

Vi har spanat in märken som Quinny, Casual Play, Maxi Cosi och Urban Jungle. Små och ganska lätta vagnar med vändbara sitsar och liggdelar. Vi har naturligtvis tänkt att köpa det som går i USA. Finns förmodligen ännu mer att välja på där. Skötväskor är ganska dyra och i USA är det halva priset mot här.

Det gäller bara att hitta ett märke och sen sikta in sig på eventuella tillbehör. Lattemugg-hållare känns totalt oviktigt till exempel. *ler*

Nåväl, tur det finns internet. Ni som nyligen köpt vagn får mer än gärna komma med synpunkter, de tas tacksamt emot.

Tankspridd

Jag har alltid haft järnkoll, bra sifferminne och en känsla för detaljer. Jag behöver aldrig skriva upp en beställning på jobbet och har kunnat telefonnummer utantill sedan jag var liten. Jag minns än idag när mina klasskamrater på lågstadiet fyller år. Onödigt vetande kan man kalla det, men det bara finns där.

För en dryg månad sedan har jag börjat bli tankspridd. Det har mest visat sig på jobbet. Jag har lagt nycklar i kylen, ställt mjölken på kontoret. Jag har varit på väg att hänga in moppen i kylrummet och hämtat soppåsar i densamma. Jag velar fram och tillbaka och glömmer om folk beställt en liten eller en stor latte. Jag förlägger saker och kommer på mig själv att helt glömma bort vad jag håller på med.

Jag är inte så gammal än och tror inte att detta har med åldern att göra, utan min graviditet. Jag tänker att min hjärna ockuperas av babyn på nåt sätt. Låter säkert heltokigt men ärligt talat, jag undrar?!

För övrigt mår jag bättre idag och tror att det är ligamenten som spökar. Foglossningen borde inte vara på gång ännu. Idag har jag även köpt nåt som jag aldrig trodde att jag skulle köpa, nämligen stödstrumpor. Ska man sitta på ett flyg över Atlanten kan det vara bra att ha. Så det så.

Idag är det exakt fem veckor kvar till vi åker. Miami here we come...

Normalt att oroa sig?!

Idag har jag haft ont i magen. Det känns som en sträckning typ och givetvis oroar jag mig så jag kan dö. Man läser om missfall och kromosomfel på var och varannan gravidblogg och jag försöker att inte ta åt mig och fundera för mycket.

Första milstolpen för mig var vecka 12. Den mest kritiska för missfall. Nu går jag bara och väntar på ultraljudet som inte är förrän om tre veckor. Jag har haft känningar i den nedre delen av buken, i höjd med blygdbenet, ett tag nu. Det gör ont att stå och det gör ont att sitta. Det enda som funkar är att ligga bakåtlutad så att magen liksom sträcks ut.

Jag har ingenting att jämföra med och har ingen aning om huruvida dessa obehag är vanliga eller inte. Babyn dubblar sin vikt och tar naturligtvis mer plats i magen. Det känns som om den roar sig med att hoppa bunjyjump i mina äggstockar.

Jag blir snart tokig på all oro. Läste senast igår om en tjej som blev av med sitt barn i vecka 20 och jag fattar inte hur man orkar återhämta sig. Jag skulle ge upp totalt om något sådant hände mig. Har förstått att sånt här är vanligare än man tror och jag har själv ett flertal vänner som varit med om missfall och dödsfall efter födseln.

Jag är som en svamp som bara suger åt mig av allt elände. Jag klarar knappt av att titta på vissa tv-serier för jag vet att jag ligger där och bara lipar skiten ur mig. Jag såg en nyfödd bebis på fiket igår och jag blev tårögd direkt. En gest, en klapp eller en kram gör mig lipfärdig på nolltid. Det är mycket svårt att fatta vad som händer i ens kropp och själ, ännu mer svårt är det för Johan kan jag tänka mig.

Nu ska jag inta ett nytt soffläge, tror jag ska ta fram lite Rocky Road-glass. Klockan 21.00 är det Desperate Housewives, det brukar sällan vara lipsorgligt. Värre är det med Greys.

Uppdatering om babyläget

Jag är nu i vecka 15+5 och har gått upp hela 2,6 kilo. Helt normalt. Allt med min graviditet verkar normalt. Cravings, hicka, trötthet och kanske lite kortare stubin än vanligt. Har börjat drömma mycket märkliga drömmar om nätterna. Ultraljud och konstiga saker inuti magen. Inatt drömde jag i alla fall att det blev en pojke.

Vissa dagar känns magen pytteliten, men på kvällarna sväller den upp en aning och då känner jag mig verkligen supergravid. Men just idag syns det lite dåligt tycker jag. Jag längtar till magen blir stor och rund. Jag längtar till när ingen kan ta miste på att jag är gravid. Så hela världen kan se!

Att vara gravid är smått fantastiskt. Jag är väldigt tacksam för att jag mår bra. Att jag orkar och att jag kan äta ordentligt. Kommer förresten köra pass fyra veckor till, sedan ska jag ägna mig helt och hållet till egen träning. Känns som en oerhörd lättnad. Det är fem veckor kvar till vi åker till Miami och jag kan knappt fatta hur fort tiden går. Herregud, det är första advent nästa söndag. Shit asså!

Nu ska jag åka och jobba. Måndag betyder lång dag. Jag jobbar mellan 9.30-18.30. Hoppas kunna gå ner på halvtid i mars. Det är många tunga lyft och väldigt stressigt emellanåt.

Kvällens räddning

Är salta björnar!

Min lilla kisse

Mozart är den mest underbara kisse som finns. Idag tar han en lur i gästsängen vilandes på en kökshandduk från New York. Det gäller att välja rätt underlag.

Dags att trappa ner

Jag har tränat och haft mina pass för fulla muggar sedan dag ett av min graviditet. Hittills har det fungerat bra och kropp och själ har mått bra av det.

Nu börjar jag dock känna att jag inte orkar lika mycket och att kroppen tar längre tid på sig att återhämta sig. Ryggen känns trött och moler och jag känner att det är dags att trappa ner. Jag trodde dock aldrig att jag skulle erkänna en sån sak, men jag är precis färdig efter ett pass. Bodypump är inte det ultimata träningssättet när man är gravid. Det är mycket man inte bör göra efter vecka 16 och där är jag snart.

Näh, nu är det läge att fälla in instruktörshovarna och ägna sig åt egen träning. För sluta träna helt kommer jag inte göra. Tänker fortsätta med pilates ett tag till och seden styrketräning och step-up. Kommer instruera terminen ut, till lucia. Ser fram emot att även slänga min gravida kropp i bassängen på badhuset.

När man äter för två

Mat är en stor passion i mitt liv och jag är naturligtvis inte mindre sugen nu när jag har en baby i magen. Dock har jag kanske blivit om ännu mer kräsen. Tur att jag har en underbar sambo som fixar käk sex av sju kvällar. Jag är helt slut på kvällen och lägger helst upp fötterna på soffbordet omgiven av mitt fluffiga duntäcke.

Laxcheviché-sallad med fänkål, vårlök och chili. Allt marinerat i limejuice

Rimmad lax med pepparrotscreme, äpple och soya-emution. (lite osäker på stavningen där)

Friterat fläsk. Salt och gott.

Förra veckan blev jag sjukt sugen på smörgåstårta. Jag var tvungen att göra en och den blev grym, men att käka smörgåstårta i tre dagar räcker, till och med för mig. Jag försöker annars äta mycket fisk. Tydligen ska man undvika rått kött, vissa ostar, vissa fisksorter och pålägg typ parmaskinka. Därför gjorde jag parmachips en dag. Jag är inget ostfreak så det spelar ingen roll, dock kommer jag sakna råbiff, carpaccio och tonfisk.

Lamm får jag väl undvika ett tag, det måste ätas blodigt, för att inte tala om oxfilé. Det är som sagt tur att jag har en duktig liten kock här hemma. Jag och babyn kommer aldrig behöva gå hungriga, that´s for sure.

Imorgon får jag laga min egen mat och det kommer bli en laxcheviché-sallad som den ovan. Till lunch ska jag göra mig en grillad foccacia med salami, västerbottenost och tomat. Flott ska det va!!!

Lars rules the world

Det finns få liveartister som jag har sett som levererar till hundra procent. Jag har varit på ganska många konserter med Winnerbäck och jag har aldrig blivit besviken. Igår var inget undantag, jag var helt lyrisk där jag satt på min stol. Lasse rev av hit efter hit och spelade ett flertal låtar från nya plattan.

Jag var alldeles pirrig i kroppen när jag körde ner till Arenan i Skövde, det är något alldeles speciellt att gå på konsert och när jag klev innanför dörrarna och såg alla förväntansfulla besökare fattade jag på riktigt, att nu är det nära. Det var sex år sedan jag såg Winnerbäck och det var sannerligen på tiden!

Höjdpunkten var "Om du lämnade mig nu" som han sjöng med Anna Stadling. En annan favorit har alltid varit "Med solen i ögonen" och "Varning för ras", han spelade båda och jag kände mig lyckligast på hela jorden. Lasse är en sann poet och artist. Den enda i sitt slag, för att nästan citera.

Jag gick och la mig med ett leende på läpparna i går kväll och vaknade med ett i morse. Jag tror babyn i magen också lyssnade så gott "den" kunde. Numera uppfattar "den" ljud och här gäller det att börja tidigt att skapa en skön musikvibe för babyn.

En liten bebismage

Måndag igen och jag känner mig allt annat än utvilad. Helgen gick alldeles för fort och det känns som om jag sovit bort hela helgen. Fattar knappt hur trött jag är.

Annars mår jag bra. Det har varit väldigt mycket att göra på jobbet de senaste dagarna och jag antar att det bidrar till min trötthet. Längtar till jag kan gå ner i tid, men det blir väl inte förrän i mars. Fortfarande mycket ovisst om vad som händer med företaget, det finns tydligen några intressenter. Jag hoppas bara att allt, hur det än går, ordnar sig innan jag går på mammaledighet.

Vore kul att veta att man har ett jobb att gå tillbaka till.

Pratade med min pappa igår. Han är jätteglad för vår skull och ringde från ett mycket varmt Florida. Jag längtar så jag kan dö. Pratade även med en vän som bor i Tampa. Hon ringde och gratulerade och välkomnade oss till hennes hem. Vi kanske tar en tur dit och kollar läget. Vi ska ju spendera hela 15 dagar i Miami så det hinner vi nog med. Det ska bli underbart med semester.

Nu blir det åter en dag fylld med jobb. Nu är höstlovet över och jag förmodar att det blir mindre att göra. Imorgon ska jag på Lars Winnerbäck. Ett guldkorn i höstmörkret.

En fridag

Gud vad mycket man hinner med när man är ledig. Passade denna vecka på att vara lite ledig och låta extratjejerna jobba lite eftersom de har höstlov. Jag har jobbat mer än heltid sedan jag kom hem från New York och tyckte jag behövde en liten paus. Jag har ändå dragit ner cirka 7 timmar sedan jag blev med barn. November och december kommer bli hektiska, det vet jag. 

Nåväl, jag är nyss hemkommen från gymet, där jag körde en pilatesklass. Egentligen inte riktigt min grej men det var faktiskt skönt att varva med alla styrkepass jag annars kör. Jag kör mina pass som vanligt men med lite mindre vikt. Har märkt att vissa saker känns lite konstiga att göra. För mig är det självklart att träna och jag kommer träna så mycket och länge jag kan innan det är dags för babyn.

Jag har inte spytt en enda gång. Jag mår toppen och känner mig nästan som vanligt. Ibland glömmer jag till och med att jag är med barn, men behöver då bara blicka nedåt och se den lilla magen puta ut. Magen började synas ganska tidigt, redan i vecka 9. Mina deltagare på gymet var de första som fick reda på att jag var med barn. Det syntes lång väg och då speciellt på kvällen. Sen betade jag av arbetskamrater, släktingar och sist vänner. Alla är oerhört glada för oss och jag är så glad för era kommentarer. Det värmer att ni där ute tror på mig som bra mamma och att jag fixar det här. 

Att skaffa barn har inte alltid varit helt självklart för mig, men nu känner jag mig redo. Både jag och min kropp har sakta förberett oss för det här och jag är oerhört glad att jag blev gravid första gången vi provade. Man vet ju aldrig. 

Imorgon går jag in i andra trimestern och saker och ting börjar sakta sjunka in. Jag mår som sagt bra men jag är oerhört trött. Uppskattar täcke och kudde mer än någonsin. Johan är otroligt förstående och fixar och donar så mycket han bara kan. Han kommer bli världens bästa pappa. Han lagar god mat, bäddar ner mig och köper det jag är sugen på. Skulle aldrig fixa det här utan honom. 

Idag firar vi dessutom 6-årsdag och jag har en liten överraskning som väntar. 

Nu ska jag och katten ta en tupplur. En av de bästa sakerna med att vara gravid är att man får gå och lägga sig precis när man vill. 

Den nya influensan

Idag var det inskrivning hos barnmorskan. Tusen frågor om hälsa, träning och familj. Jag har fått en riktigt bra barnmorska och det känns tryggt. Man har ju en hel del tankar själv och hon verkar ta saker och ting på allvar. Hon frågade om jag ville ta influensa-sprutan och jag var tveksam innan jag gick dit. Men jag tog den, det är ju inte bara mig själv det handlar om. 

Det kändes absolut ingenting, men armen känns just nu lite öm. Jag har aldrig tagit nåt vaccin mot influensa förut, men man vet ju aldrig. Själva influensan är inte så farlig, men efterföljderna är det. Vem vill ha lunginflammation liksom? Nu är det hur som helst gjort. 

Vi provade att lyssna på babyns hjärta, men babyn ville inte vara med om det. BM lugnade mig och sa att det är helt normalt. Men gud vad skoj det hade varit och hört det lilla hjärtat slå. 

Om fem veckor är det ultraljud. Det blir grejer det. 

Lovar att återkomma om hela storyn om min graviditet. Jag är mitt uppe i att göra en smörgåstårta och det soliga höstvädret lockar med en promenad. Jag har tagit ledigt idag och imorgon. Så skönt att bara få vara för sig själv lite. 

Bilden har jag lånat på Expressen

En nyhet, en väldigt stor nyhet.

I snart tre månaders tid har jag haft en och annan krämpa, känt mig dödstrött. Jag har undrat, spekulerat och haft åsikter. Jag har försökt vänja mig vid tanken, tanken på att det finns ett litet liv inom mig. 

Christmas in July

Javisst blir det semester i Florida över jul. Miamis soldränkta stränder kommer vara en del av mina mellandagar. Glöm trängseln på Annandagen och alla dumstressade människor som inte vet varken ut eller in. Jag tänker ligga i min pappas pool på juldagen. 

Det finns egentligen bara ett litet problem. Vi har inte köpt flygbiljetterna ännu och de har under de senaste dagarna, höjts med 3000 kronor per näsa. Japp, en flygbiljett till Miami på julafton ligger på 12.000 spänn. När vi började titta i september låg de på 8.000, sen 9.000 och bara sedan i söndags har de som sagt höjts ännu mer. 

Shit. Det finns billigare men då är flygtiden cirka 30 timmar med flera stopp. Vi har kollat på en via Paris. Nåväl, det löser sig. Jag tänker på alla pengar jag sparar genom att inte fira jul i Sverige. Jag är en sucker för pynt och lägger säkert ner ett par tusen på sånt varje jul. 

Plus att vi inte kommer köpa några julklappar till alla syskonbarn här hemma. Det är en tusenlapp bara där. Tur också att vi har söndagsöppet i hela december, bara att jobba tills man svimmar med andra ord. 

=)

Fotot har jag lånat på photobucket.com

Förändringens tid är här

Vi står inför en stor förändring på jobbet. Konditoriet kommer gå upp till försäljning nästa vecka. Det var med blandade känslor jag tog emot beskedet i torsdags. Det finns många anledningar till försäljningen men jag vill inte gå in på en enda av dem här. 

Låt mig bara säga att jag har full förståelse för min chef som vill gå vidare i livet. Konditoriet är hans livsverk som bagare och han vill först och främst se hur marknaden ser ut, han kommer inte sälja till vem som helst. Vilket känns tryggt med tanke på vad det är för folk som tidigare velat köpa. Låt mig använda ordet pizzabagare utan att överdriva. 

Vad som händer vet ingen i nuläget. När det händer vet vi ännu mindre om. Och hur det ska gå, vet vi inte heller. Ingenting behöver bli sämre, men framtiden känns en smula oviss. Ett annat ställe här i stan tog nästan ett år att sälja, marknaden ser annorlunda ut idag än för, låt säga fem år sedan. 

Funkar inte försäljningen, kommer andra åtgärder att vidtas. Så, förändringens tid är verkligen här. 

Jag minns när skivaffären jag jobbade i, gick i konkurs för två år sedan, framtiden var lika oviss då. Men allt löser sig. Jag ser positivt på allt och det mesta händer av en anledning. Nu ska jag bara ta mig fram till jul, då välbehövlig semester väntar. Sen får vi se...