Söndagar brukar jag tycka är tråkiga. Man gör inget speciellt eller också är man bara trött och bakis, vilket i och för sig är över två år sedan jag var. Hur som helst har jag under våren haft pass på just söndagar och tur är väl det, jag hade kreverat annars. Innan jag fick Marlon ville jag absolut inte ha pass på söndagar, vi var ute och flängde var och varannan helg jag och Johan. Jag ville absolut inte boka upp mig.
Nu går det utmärkt och jag älskar mitt pass.
Det spelar liksom ingen roll hur dagsformen är eller om jag är på kass humör, när jag kliver in i salen och får på mig headsetet är alla problem som bortblåsta. Det finns inget annat i huvudet än mina ques och takten i musiken. Jag rycks med av deltagarnas glädje, för tydligen är det roligt att gå på mitt pass. Jag får idel bra feedback och jag är en lyckans ost som får hålla på med mina pass.
Sommaren och värmen brukar dock betyda att folk ger sig ut på cykelvägarna och i spåren och i juni bantas schemat ner avsevärt. Jag hoppas verkligen jag får behålla mitt pass under sommaren. Det skulle betyda massor.
I love it alot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar