Från en världsdel till en annan

Fy fan för Air France. 

Det är inte mycket de gjort rätt under den här resan. Hemresan var rena mardrömmen. Igen. Förseningar och ignoranta jävla fransmän. Vi skulle haft en timme i Paris och det brukar vanligtvis inte vara några som helst problem. Men när det tar 40 minuter innan de öppnar dörrarna efter landning, blir man hyfsat frustrerad. 

Sen ska man åka buss och ingen flyttar på sig, jamen visst, jag kan väl stå upp i en vinglig buss med en 10-kilos bebis på armen. Till slut flyttar någon förslött sin resväska som står i ett säte. Ja men tack då. Vi stressar som idioter, tränger oss lite ursäktande i passkontrollen för att ändå missa det där jävla flyget vidare till Göteborg. Svetten rinner ur varenda por i kroppen och man är både trött och hungrig. Kärringen i biljettluckan var måttligt trevlig (inte alls) men satte oss på nästa flyg hem, vilket innebar en väntan på 2,5 timme. Hon slängde omkring våra pass som om de var pestsmittade. Ja, ja, jag var kanske inte jordens trevligaste men va fan. Give me a fucking break. 

Vi fick en voucher på en frukost. Bara ett enda ställe att välja på. Vi fick nån jävla grillmacka som smakade gammal skosula och en obakt muffins. Marlon var jättetrött, trots att han sovit hela resan hem. Vi var alla jäkligt trötta. Minus sex timmar brukar ha den effekten. Vi lade Marlon i en fotölj, sen var det bara att vänta. Denna eviga väntan. 

Klockan 15.00 landar vi äntligen i Göteborg som var kallt, grått och trist. Vi hade ju tänkt lösa det här med vår barnvagn på plats, trodde vi ja. Det fanns ingen som ville ta ansvar för vår reklamation och vi hänvisades till att maila. Man skickar in en anmälan, som tar tid (no shit) för att sedan få eventuella pengar tillbaka. Det ska gå 21 dagar innan man får pengar för något som gått förlorat. Marlons bilbarnstol är fortfarande borta och nu har det gått mer än tre veckor. 

Jag tittade lite grann på formuläret man mailar in. Inte lite grejer. När vi dessutom kom hem igår och såg vår underdel till vagnen, som Air France skeppat hem, upptäckte vi att den var trasig. Knapparna man trycker in för att vika ihop hela skiten var trasiga. Det går alltså inte att fälla ihop vagnen. Stor nytta man har av den då? Nej. Ingen ände på allt elände alltså. 

Marlon är helt oberörd och är jätteglad att få vara hemma. Han kröp runt hela huset och var happy baby hela kvällen. Vi började packa upp lite, men jag orkade inte greja färdigt. Överallt ligger det grejer och vi har tre resväskor med kläder och saker kvar att packa upp. 

Vi orkade inte ens hämta Mozart igår och jag vet någon som kommer bli jätteglad att få hem honom. Jag saknar honom också.

Marlon somnade vid 22-tiden igår men inte helt kamplöst, han var pigg som en mört men både jag och Johan höll på att svimma av trötthet. Han skulle dessutom upp i morse för att jobba. Själv hade jag ingen aning om hur natten skulle bli. Marlon chockade mig genom att sova ända till klockan 10.00 i morse. Tack för den sovmorgonen säger jag!

Nu ska jag försöka plocka upp det sista och försöka hitta något att äta. Något förutom Skittles, Twizzlers och choklad från Herseys.