Imorgon hoppas vi på lite mer aktivitet. Det som är jobbigt med att bo hemma hos andra, även om det är hos min pappa, är att man hela tiden måste anpassa sig till tider och annat. Allt tar dessutom betydligt längre tid än väntat och plötsligt har en hel dag passerat utan att man gjort ett skit. Min pappa är dessutom en riktig hemmakatt och tycker om hemmets lugna vrå. Inte mycket action där inte, men han fyller ju trots allt 70 nästa vecka. Det är ju därför vi är här.
Nåväl, vi ska nog hinna med allt vi vill, vi har ju nästan tre veckor kvar här.
Vilken lycka när glassbilen stannade till utanför morfars hus. Marlon väntar ihärdigt på sin glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar