Hur som helst försöker jag leva i nuet och inte oroa mig för det som inte ännu skett eller ens kommer att ske. Jag kan inte se mig själv som arbetslös. Jag VILL jobba och gärna från och med 1 september. Det där är något jag får ta tag i när vi kommer hem från USA.
Det är tack vare den här lille killen som jag har möjlighet att få vara hemma. Jag ser fram emot en vår och en sommar tillsammans med min familj. Ska bli mycket spännande att upptäcka vad som gömmer sig under snödrivorna i vår trädgård. Marlon fyller fem i maj och själv fyller jag jämt i juni. Då ska vi åka till London. Det ser jag också fram emot. Så klart.
Han är en nyfiken liten skit den där blivande ettåringen. På måndag blir han elva månader och det får vi fira stort i Florida. Vi landar där söndag kväll, lokal tid. Vi ska faktiskt fira hans ettårsdag lite på förhand innan vi sätter oss på planet hem igen.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar