Igår kändes det som om hösten var här och hälsade på. Jag och Marlon passade på att gå ut mellan regnskurarna, det blåste dessutom väldigt mycket och jag tyckte det var läge för mössa och fleece. Själv hade jag stor kofta och sjal. Höstigt!
Nu när Marlon rör sig obehindrat på fötterna är det full fart framåt. Han är överlycklig där han går/springer och jag får lite motion på köpet. Jag inser att det börjar ta på våra dagar och nästa vecka ska vi göra första besöket på dagis. De är verkligen toppen där inne och jag är oerhört glad att vi har så nära. (för er som har missat det, ligger Marlons dagis 20 meter från vår grind)
Jag har ingen ångest inför att börja jobba igen, tvärtom, det ska bli kul. Jag har ju ändå jobbat en hel del sedan januari. Det ska bli skönt med nya rutiner och just nu är Marlon mammigare than ever och jag känner mig stundtals väldigt låst. Jag får tänka igenom varje drag väldigt strategiskt. Bäst är det när han är på sitt rum och filurar, då hinner jag göra en hel del. Han leker så fint och jag ångrar varje gång jag stör honom för då är han där i min famn igen. Jag ska bli bättre på att låta honom vara lite ifred. Men det är svårt för han är ju så söt där han sitter och leker. Oftast är Mozart med på hans rum och det är en fröjd att se.
I och med dagis börjar en helt ny tid i våra liv. Det är en del av den förändring jag skrev om i förra inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar