Familj

För ett tag sedan fick jag ett infall. Jag blev sugen på att fira Thanksgiving med min familj i USA. Ibland saknar jag dem enormt, mest hela tiden faktiskt. Ingenting ändrar dock avståndet mellan oss och hur mycket tid och pengar jag än lägger på att träffa dem, är det som det är. Ett helt hav och lite till separerar oss. 

Infallet svalnade och förnuftet tog över. Vi var ju där i april i år och de kommer och hälsar på nästa år. Att få träffa dem en gång om året är ändå lyxigt, ibland blir det inte ens det!

Min pappa, jag och mina syskon Viki och Clint. Taget i
Key West tidigare i år.

Det tråkiga är naturligtvis att Marlon inte får växa upp med sin morfar på nära håll. Och han i sin tur får heller inte lära känna Marlon. Livet känns jävligt orättvist ibland. Jag önskar jag hade förmågan att ändra avståndet. Jag önskar jag var multimiljonär, då skulle man kunna hälsa på oftare och stanna längre. Hyra sig ett hus i närheten och bara umgås med familjen. Det skulle jag önska mig.

Ibland drömmer jag om att få skrapa månadsklöver i tv4. Tänk att få 50.000 i månaden i 25 år. Då skulle saken vara biff!

Nåväl, man får väl agera efter bästa förmågan, även om saknaden gör ondare än ondast.