Jaha, there he goes again.
Är det inte festivaler, spelningar eller jour är det beställningsjobb och utomhusskötsel. Jag och Marlon sitter ännu en gång ensamma.
Vet inte när vi senast åt en familjefrukost tillsammans. Till exempel.
I helgen är det dubbla spelningar och matlagning som gäller. Nästa helg ska det jävla garaget målas om. Varför känns det som om jag alltid drar det kortaste strået.
Fast...med tanke på hur roligt vi har jag och Marlon drar jag kanske det längsta strået trots allt.
Jag inser dock vikten av egen tid.
Den är viktig.
Den med.
5 kommentarer:
Förstår din känsla lite grann i alla fall,även om jag har min man på hemmaplan hela tiden så ses vi inte så mycket....
Skiftbyte i dörren när jag kommer hem från jobbet och han beger sig ut och jobbar på garaget :-)
Fast om jag blir sällskapssjuk har jag ju alltid möjligheten att bara kliva utanför dörren så finns han ju där.
Hoppas vi kan ses snart! Kram
Det är samma sak hos oss. Jag minns ärligt talat inte ens när vi åt familjefrukost tillsammans, så jag förstår helt hur det känns för er.
Jag tror dock att vi drar det längsta strået trots allt :)
Kramis!
Elin W: Johans största problem är nog att han har svårt att tacka nej när folk ber om tjänster och hjälp. Någonstans bör man nog sätta ner foten och sätta familjen allra först. Tur han inte är ordförande i vår samfällighet längre.
Jag hoppas också vi kan ses snart. Kanske kan vi ta en playdate i Skövde någon helg. Det är inskolning från och med måndag och det blir säkerligen fullt upp. Kram
Josephine: Visst är det så! Vi får spendera tid med våra underbara ungar men papporna missar mycket. Det är inte alltid helt lätt, men man gör så gott man kan. Jag brukar sällan gnälla men just nu känns det lite halvjobbigt.
Kram till dig och bästa D
Du drar nog längsta strået ändå med Marlon. Den är så viktig den där tiden och det händer så mycket hela tiden, men förstår att det känns trist. O klart känslan av egentid blir mer påtaglig när man är själv. Hoppas det lugnar ner sig något snart!
Lite nyfiken på hur nya frisyren blev :) Kram o må så gott!
Norpan: Tiden är jätteviktig, jag skulle aldrig äventyra den. Jag vill liksom vara med Marlon hela tiden. Tur jag har min träning, den är också viktig.
Kanske blir det en bild på frillan, men inte förrän jag blekt rötterna.
Kram
Skicka en kommentar