Idag väntar jobb mellan 13-19 och före det ska frisyren få en sommar-uppfräschning.
Marlon vaknade klockan åtta i morse, en tid som faktiskt hållt i sig rätt så bra. Nätterna är lugna och fina och han sover fint och stilla. Morgonen har spenderats på gården och vi har matat kotten och ätit frukost och druckit kaffe. Ute är det kvalmigt och cirka 25 grader.
Idag jobbar jag min sista dag på länge och som jag nämnt tidigare, känns det lite konstigt. Det har varit skönt att ha jobbet som en del av vardagen med sociala möten och "egen" tid. Den egna tiden har jag inte uppskattat förrän de senaste månaderna, då träning är en stor del av mitt liv. Träningen har naturligtvis fått stryka på foten men jag är glad om jag kommer iväg ett par gånger i veckan till gymet, inklusive mitt eget pass.
En timme här och en timme där för sig själv betyder oerhört mycket. Man laddar liksom om batterierna och hela själen fylls med ny energi. Jag möter många föräldrar i mitt jobb och de verkar ofta "trötta" på sina barn och agerar otåligt och barskt. Att man sedan väljer att skälla på sitt lilla barn framför andra människor är jag lite förundrad över. Varför ska en två-åring få välja bulle när det finns 10 stycken att välja på. Varför bestämmer man inte bara vad barnet ska fika och så är det bra med det. Att låta barnet välja och sedan bli arg på det när det tar för lång tid är lite märkligt.
Jag tycker att tålamod är något man kommer långt med och jag ska göra mitt yttersta för att inte hamna i en situation där jag behöver bli arg på Marlon inför andra människor. Jag gillar strategi, men utan att bli nitisk. Just nu har jag lite svårt att se mig själv bli arg på Marlon över huvudtaget och jag tycker jag har ett oerhört tålamod med honom.
Nu är han bara ett år och kanske får jag äta upp mina ord om ett år. Det gör jag gärna i sådana fall, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Vi har en lång resa framför oss, jag och Marlon, där många berg ska bestigas.
Så ser mina tankar ut idag...
3 kommentarer:
Jag är inte så tålmodig alla dagar, det ska jag villigt erkänna. Jag och Ludvig är dessutom ganska lika i temperamentet (dvs rätt hetlevrade), så det ska bli intressant att se hur vi kommer att stångas än mer när han blir äldre. Men aldrig att jag skulle bli arg på honom bland folk. Fast arg vet jag inte om jag någonsin blir (än så länge), mer lite trött och uppgiven ibland. Då är det viktigt att påminna sig själv om att han inte gör si och så för att retas eller trotsa, utan för att han utforskar världen och ser saker ur ett helt annat perspektiv än vad jag gör.
Angelica: Det var kloka ord. :)
Barnen gör ju inte som man säger, men som man själv gör.. och ibland är det som att höra sitt eget eko, så det gäller verkligen att vakta sin tunga :)
Dagis brukar få höra OTROLIGT mycket info..hehe!
Både på gott och ont!
Skicka en kommentar