Efter två tvättar och en übersnabb dusch medan Marlon satt i barnstolen var det dags för förmiddagens höjdpunkt. Kaffe! Jag är riktigt nöjd med vår espressomaskin från Francis. Är också nöjd med mina nyinköpta kaffekoppar från Sia, köpta hos min vän Maria på Sköna Rum i Skövde. Till kaffet avnjöts en god liten rabarberkaka.
Det är fyra år sedan jag lärde mig dricka kaffe. Jag lärde mig det när jag började jobba på kondis och kunde laborera som jag ville med mängden mjölk och espresso. Bryggkaffe betackar jag mig och tar sällan en sådan kopp, endast i speciella nödfall. Snacka om att vara arbetsskadad.
Marlon och jag vaknade 7.40, vilket inte är helt fel en söndagmorgon. Vi har nu varit ensamma i fyra dagar och det har varit fyra intensiva dagar, men jag skulle absolut inte vilja spendera dem med någon annan än Marlon. Visst kan han vara klängig och vilja sitta hos mig stundtals men han kan också leka förnöjt långa stunder och jag känner mig fri som mamma. Friheten ligger i att ha ett nöjt och glatt barn som inte begränsar mig, utan lyfter fram nya möjligheter. Ju äldre han blir desto mer ser jag honom som ett självklart sällskap när jag ska ut och fika eller shoppa eller annat. Han var ett ypperligt sällskap även som spädbarn, men på ett annat sätt.
Han förlänger mig på något sätt och jag känner mig komplett runt honom.
En vän som läser min blogg sa härom dagen att man kan förstå hur speciell Marlon är för mig. Hon tycker det framgår tydligt att Marlon är älskad och välkommen i våra liv. Jag blir glad av sånt, för det är precis vad jag vill ge Marlon. Jag vill ge honom kärlek och respekt för den lilla kille han är. Jag vill ge honom självförtroende och trygghet. Jag vill att han ska vara självständig och ha ett sunt förnuft, då kommer han långt i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar