Igår hade vi en skön dag hos Marlons farmor som bjöd på både lunch, tårta OCH kvällsmat. Japp, så länge var vi där. Jag åkte en sväng till gymet och hade pass medan Marlon fick stanna hos farmor och kusinerna. Han sov när jag gick så det gick bra och när jag kom tillbaka verkade han inte bry sig. Allt hade gått bra med andra ord. Farmor fick dock en härlig present i form av en tvåa i blöjan. =)
En framtida pianospelare tro?
Marlon hade riktigt roligt igår och han busade friskt med kusinerna. När vi kom hem var vi helt slut båda två och somnade samtidigt vid 21.30. Skönt.
I morse vaknade vi vid sju och jag upptäckte att det inte fanns någon ström. Jag och proppar går inte riktigt hand i hand och jag fick ringa Johan som vägledde mig genom jordfelsbrytare och säkringar. Jag drog ut sladden till tumlaren och slog på brytaren igen och då funkade allt. Toppen och tur för mig som var sjukt sugen på kaffe, kanske just för att det inte fanns någon ström, vad vet jag.
Skönt att allt löste sig och jag vet inte vad jag skulle göra utan Johan, inte bara för vägledning i det elektriska utan över huvudtaget. Den här helgen har gått superbra men jag fattar inte hur man fixar att vara singelmorsa. All heder till alla er. Jag kan ärligt säga att det ser ut som f*n här hemma, jag har inte hunnit plocka undan någonting. Det ligger tvätt, böcker och leksaker överallt. Marlons rum ser ut som en krigszon och i varje hörn lurar dammråttorna. Marlon kräver sitt och vissa dagar är han klängig och vissa dagar sitter han och filurar hur länge som helst. Allt blir liksom halvgjort och plockar jag undan någonting kommer nya saker fram.
Idag har jag äntligen hunnit byta i Mozarts kattlåda.
Nu är det en sån där stund då Marlon sitter och leker för sig själv och då väljer jag att blogga. =)
Vi ska snart ner och hämta Johan vid busstationen och skjutsa honom till jobbet. Han har massa packning och då står vi till tjänst. Tänkte klämma in en tvättupphängning också. Vi får väl se hur det går. Ute är det underbart om det inte vore för den fördömda blåsten. Varför måste det blåsa?
I morgon väntas toppenväder på 25 grader och vad händer då? Jo, jag ska jobba så klart!
4 kommentarer:
Ja, jag håller med?! Hur fixar man det som ensam. Jag var ju ensam med en 5 och 7 åring under nästan 1 år och shit alltså. Man fixade det men jag fattar inte idag hur?! Minns när vi alla 3 var magsjuka, då är man inte så tuff!
Ni verkar ha haft en mysig helg gumman. Massa kramar till er!
Nina: Jag vill då inte prova på hur det känns att vara ensamstående mer än en helg! Nä, skämt å sido, det är klart man fixar det på något sätt. Det finns ju massor av sköna mammor där ute som har läget under kontroll.
Kram och ha en toppendag.
Visst är man alldelse "stum av beundran" inför alla ensamstående föräldrar. Särskilt de som är helt ensammma pga t ex dödsfall eller där den frånvarande föräldern inte finns i närheten alls/inte vill ha kontakt eller ta sitt föräldraansvar. När mamman (eller pappan) som har hand om sitt barn verklinge är heeelt ensam. Jag har flera vänner som är frånskilda men där båda föräldrarna vill ha barnen och därmed har de "delad vårdnad" samt har barnen lika mycket och då säger de att de hinner med "allt det där andra" under de dagar som barnen är med den andra föräldern. Å andra sidan är väl det jobbiga med denna situation att man inte "får" följa sina barn hela tiden... utan känner att man missar en massa också.
Fast om man inte har det så utan alltid har sina barn så blir det självklart otroligt intensivt. Då tor jag man kan behöva ha familj eller vänner i närheten som man ibland kan få lite avlastning av.
Så nog känner man sig lyckligt lottad om det går att hålla ihop familjen och slipper de här problemen och funderingarna.
Kram!
I hear ya!
Skicka en kommentar