Efter två hyfsat frustrerade dagar på jobbet gick jag till gymet för att få ur mig lite aggressioner. Eller snarare skingra tankarna egentligen. Det är mycket som händer och beslut ändras hit och dit. Klockan 15.30 checkade jag ut och tog en snabb promenad till gymet som ligger 5 minuter från mitt jobb. Väl där körde jag igenom delar av mitt pass, ska hoppa in i morgon kväll igen pga sjukdom och sedan körde jag skiten ur cross-trainern.
Vissa dagar känner jag mig stark och fit och vissa dagar känner jag mig som en degig varelse som jag knappt känner igen i spegeln. Vågen pekar nedåt men jag känner inte igen mina proportioner. Jag tränar ett flertal ggr i veckan och ser och märker en viss förändring men jag är inte helt nöjd ännu, om man någonsin blir det. Jag vill dock få tillbaka min styrka och min kontur. Jag inser att jag snart fyller 36 och kanske inte har lika lätt att hitta tillbaka till mitt eget ideal.
Hur som helst älskar jag min träning och är oerhört tacksam att jag hinner och kan träna så många ggr i veckan som jag vill. Johan slutar 16.00 nästan varje dag och jag anser att jag har all tid i världen att träna och ha pass.
Jag har märkt att jag är mycket hungrigare nu och eftersom jag ammar fortfarande måste jag fylla på mina depåer, det förstår jag. Däremot är jag vissa dagar sjukt sötsugen och jag kämpar väl för att inte falla dit. Jag försöker hålla blodsockret på en jämn nivå genom att alltid förse mig med frukt. Finns det godis någonstans i skåpen här hemma, är det kört.
I USA kommer jag släppa lös allting och äta precis det jag vill. Det brukar dock bli väldigt lite godis och sött när jag är där men man äter lite onyttigare mat, om man säger så. Man lever ju faktiskt bara en gång, vad jag vet...
6 kommentarer:
tycker du redig!!!!!!!!!tack för winerbrödet <3
Tack så mycket, Jenny. Självklart bjuckar jag på ett wienerbröd på självaste bröllopsdagen. Kram
Vet precis vad du menar med traningen..ibland kanner jag mig ratt fit, o andra dagar helt tvartom. (annorlunda for dig givetvis som fatt barn). Ocksa kanns det som att man fortjanar nat gott for att man gjort ifran sig sa bra, men man maste val fa lite beloning....Man maste ju leva som du sager, annars far man ett ratt trakigt liv :)KRAM
Jenny: Helt rätt! Man måste leva också. Kram på dig
Åh, vad jag längtar tills jag också har tid att gå och träna när B kommer hem från jobbet. En månad kvar bara... Sen så!
Skönt ändå att du är igång. Känner igen din beskrivning av kroppsuppfattningen. Den kan verkligen variera från dag till dag.
Håller tummarna för att det löser sig på bästa sätt på jobbet också. Att det lugnar ner sig och faller på plats på ett sätt du trivs med.
Pussa på Marlon!
Kram.
Alexia: Det är jätteskönt att vara igång och att få träna en stund då och då är värt mycket.
Jobbet kommer lösa sig på bästa sätt, det är bara en övergång med ägarbyte och dylikt. Nästa vecka är jag på plats där jag ska vara!
Det kommer bli toppen i Malmö. Skönt att du/ni kommer ha närmare till allt.
Kram på er
Skicka en kommentar