Nu börjar jag bli riktigt trött på att jobba. Att bara gå upp på morgonen tar emot nåt fruktansvärt. Ännu mera snö vräker ner och det underlättar inte ett dugg. Dagarna på jobbet är långa och när jag kommer hem blir jag bara sittande/liggande i ena hörnet av soffan som ett kolli.
Jag orkar inte göra någonting hemma under veckorna. Vardagsbestyren så som städning, diskning och byte av kattlåda och så vidare känns som en jättejobbig process. Min ork är slut redan innan jag kommit hem och det känns som om jag får kämpa mig igenom varje arbetsdag. Mycket av energin går åt till att vara trevlig och serviceinriktad mot mina kunder. Jag ska alltså le och vara mycket tillmötesgående samtidigt som smärtan bränner i hela bröstkorgen.
Ibland känns det som om jag ska gå itu. Vi har en situation på jobbet som gör att jag varken kan eller vill sjukskriva mig, i alla fall inte den här veckan. Jag är så fruktansvärt envis att jag härdar ut, men till vilket pris kan man undra.
Nästa vecka ska jag träffa min barnmorska igen. Då får jag nog ta en snack med henne, jag borde nog i alla fall träffa en läkare. Om jag skulle få HP är inte det förrän 8 mars och det är fem långa veckor dit.
*suck*
7 kommentarer:
usch, vad det låter jobbigt! Du måste tänka på dig själv och bebisen. FK säger ju att graviditet är ingen sjukdom men det är ingen lätt match att vara gravid. All energi går ju åt att "bygga" en ny människa...Håller tummarna för att allt löser sig för dig och att dín barnmorska kan råda dig. Själv tar jag hand om en kräksjuk Wilma...kram på dig.
Å vad jag känner igen mig,jag hade samma orkade ingenting,låg mest m värk från h-etet känndes som revbenen skulle gå av,hemmet förföll och hur kul var det sen att komma hem till m bebis i synnerhet då barnets far var apatisk...
Kämpa på fast då emot FK,jag hoppas du får gå tidigare /HP håller mina tummar för dig vännen
<3
Kram Garbo
Jag tycker att du ska stå på dig - börja grina i värsta fall...säg att du är stressad över att jobba..dra till med lite ångest också. Sånt är inte bra för barnet och då måste de sjukskriva dig eller hur?
Lycka till!
usch jobbigt för dig =(
Andas i ... och andas ut... andas in.... bebben skiter i om det är stökig i alla fall. Lyssna på musik som gör dej glad och ligg du kvar i soffan!
Åh... torkar tårarna här. Gått tillbaka i din blogg och läst inlägget om mamma. Huuu... jag blir så ledsen. Jag tror att det är så att det precis somdu säger, väcker upp en massa hos henne. Enligt min mamma var mormor snäppet nästan större än att bli mamma, kan det vara nåt sånt??
Du är i alla fall jättefin mallis och du har helt rätt i att man libr en liten fultjurarbrutta när man är gravid. Det rör upp massor och man förbereder sig sakta på att bli mamma, det går som det ska med andra ord. Du kommer blir en jättefin mamma hjärtat...
Hoppas du snart får vila lite, det låter som du behöver det. Prata med BM och hör vad dom säger... Man ÄÄÄR precis sådär trött som du beksriver, tyngden, tröttheten, ömmandet, värken och allt som pltösligt dyker upp är inget man bara kan glömma. Man blir påmind hela tiden...
Kämpa på gumman! det är över fortare än du tror.. och då glömmer man allt! För mig är det bara lite mer än dryga året och jag har nästan glömt det redan...
KRAAAAAMAR i massor!
Maria: Hoppas Wilma kryar på sig. Kram
Garbo: Tack så mycket. Jag håller naturligtvis också tummarna. Kram
Lotta: Jag har stort förtroende för min BM och jag tror hon ser till att jag får träffa en bra läkare. Förhoppningsvis behöver jag inte börja grina. =)
Emma: Jag är inte den som gärna gnäller, men nu känns det befogat. Det är inge kul helt enkelt.
Alis: Där satte du huvudet på spiken. Johan kan städa och jag ligger i soffan och lyssnar på må-bra-musik. =)
Niinis: Tack för dina varma ord, snäckan! Att vara gravid är uppenbarligen ingen lätt match, varken för mig eller min mamma i det här fallet. Jag har ändå haft ett väldigt tålamod, både med henne och min värk.
Jag har goda förhoppningar och jag tror jag fixar det här, ibland behöver man få gnälla av sig lite och då är bloggen är suverän ventil.
Just idag är jag stark, idag mår jag bra.....i alla fall än så länge. Kram på dig.
Skicka en kommentar