En graviditet består av 280 dagar och jag har idag avverkat 180 av dem. Alltså 100 dagar kvar. Imorgon går jag in i vecka 27. Bulan blir större och jag blir lite tyngre. Han är en väldigt aktiv liten kille där inne. Nu börjar han dessutom ta i också.
Min graviditet började sin resa i New York. Det var där jag plussade, på ett hotellrum i hörnet av St Marks Place och 3rd Avenue. Ett inte helt oväntat besked då jag gått en vecka över tiden. Beskedet var otroligt välkommet och den resan kommer för evigt förknippas med just det beskedet, och vår förlovning naturligtvis.
Första tre månaderna sov jag mest. Inget illamående och tala om, det enda som jag nästan fick kvälvingar av var kaffe, sköljmedlet vi andvände och en av Johans lukta gott prylar. Vi började tidigt planera hur vi skulle ha hemma och eventuella namn plitades frekvent ner på ett litet papper. Första besöket hos barnmorskan var spännande och jag mådde riktigt bra.
Jobbade på som vanligt och körde mina träningspass som instruktör. I vecka 16 började jag få riktigt ont i ryggen när jag jobbade, mitt vänstra revben började också ömma. Jag bestämde mig för att ta en paus i instruerandet men ville fortsätta träna.
I vecka 20 gjorde vi vårt första och förmodligen enda ultraljud. Det lilla livet där inne såg fantastisk ut och vi kunde även se att det är en pojke. Han fick från denna dagen namnet Marlon. Två underbara veckor spenderades i Miami hos min pappa. Magen växte och nu var det absolut inget snack om att jag var gravid. Vi tog på oss spenderarbrallorna och handlade med oss massor av babygrejer hem.
Vi har köpt barnvagn också. En svart Quinny Buzz. Den är jättefin och jag ser fram emot att stolt paradera med Marlon där i. Nästa helg blir det IKEA. Det är dags att förbereda en sovplats åt honom. En hel del förändringar kommer att ske i vårt hem.
Under de här 180 dagarna har jag blivit lugnare och mer harmonisk som människa. Jag har dessutom blivit något känsligare och lipar för minsta lilla. Min empati för andra har växt sig starkare och jag känner mig klokare och mer tålmodig. Detta kanske är en fas i förberedelserna för att bli en bra mamma.
I det här skedet av graviditeten är det ofta man tänker igenom sin förlossning och hur man vill ha den. Själv har jag inte skänkt det en tanke ännu och tänker att det blir som det blir ändå. Varför ställa in sig på något som inte blir som man tänkt sig ändå. Jag har fullt förtroende för barnmorskor och andra inblandade. Klart som fan att det kommer göra ont, det är väl det enda jag är säker på.
8 kommentarer:
Marlon är ett jättefint namn! Känner igen det där med att ha blivit mycket känsligare för andra, särskilt för människor och djur som far illa... Klarar knappt av att se på nyheterna utan att börja gråta längre :)
Samma för mig! med känslighet , jag kan börja gråta för ingenting. Haha
Jag tycker att jag själv alldeles nyss gjorde samma inlägg, 100 dagar kvar... Och nu är det helt plötsligt bara 50 dagar kvar!! Tiden går fort.
Rätt tänkt angående det där med förlossnings-funderingar. Finns ingen anledning att ställa sig in på att det ska bli så och så. Huvudsaken är ju att ungen kommer ut, på nåt sätt. Jag litar fullständigt på att barnmorskorna kan sitt jobb :)
Trevlig blogg förresten.
Tack så mkt jag tror ocks att våra magar e ungefärlika stora :)Vad fina bilder! Min krabat är ocks livlig, tror aldrig att jag känt den så vild som idag :) Jag känner också att jag blivit lugnare nu under graviditeten. Vad kul såg ni att det var en liten pojke sjlva eller sa barnmorskan något? :)
Alexia: Jag kan knappt se Greys Anatomy eller Oprah Winfrey show utan att tårarna rinner. ;)
Fride: Jag har hört att känsligheten blir ännu värre efter att man fått barn. Vi får väl se...
Sofie: Det är bara att konstatera återigen, tiden går fort. Skönt att höra att det finns fler som inte oroar sig för förlossningen för mycket. Jag får höra väldigt många skräckhistorier, vet inte varför folk vill berätta det för någon som är gravid. =)
Charlotte: Vi frågade barnmorskan om man eventuellt kunde se vad det var för kön. Hon frågade vad vi själva trodde och vi sa pojke. Hon drog runt den där grejen på magen lite och vips så såg vi alla tre en liten snopp. BM bekräftade och sa det till och med själv. =)
Åh en gravidblogg :)
Spännande! Lycka till..
Jag längtar tills jag får se er söta lilla bebis! Ni kommer bli underbara föräldrar! Ha en bra helg! Kram Maria
Lisa: Det finns en uppsjö av gravidbloggar, vet inte om min är mer spännande än andra. Men tack för att du tittade förbi.
Maria: Tack så mycket söta du!
Skicka en kommentar