Julstressen var ett faktum

En av anledningarna till att vi bestämde oss för att fira jul i Florida var att slippa all stress och hets runt jul. Att bara få komma bort och göra någonting annat.

Trodde vi ja!!

Problemen började redan på Landvetter. Vi hade inga biljettnummer på våran utskrift och hade därmed stora problem med att checka in. Telefonsamtal fick göras till Delta i USA för att kolla våra nummer. Okej, vi andades ut och fick våra boardingkort och inom kort var vi med på planet till Paris. Boardingkortet mellan Paris och Atlanta såg dock en smula suspekt ut. Hm, inga säten utmarkerade och vi frågade en av flygvärdinnorna vad detta var. Hon svarade att det betyder förmodligen att planet är fullt och vi är på en "waiting list".

Pulsen ökar en smula. Kan detta betyda att vi inte kommer att komma med till Atlanta. Charles Du Gualle kan vara världens största flygplats och inte helt lätt att ta sig runt. Med andan i halsen tog vi oss mellan flera terminaler för att i tid ändå komma fram till incheckningen till Atlanta-flyget. Där står cirka 40 pers och väntar på stand by. Redan här tänker jag att det här kommer aldrig funka. Aldrig i helvetet.

De börjar ropa upp namn och man står där som nån jävla Idol-deltagare som väntar på att gå vidare till final eller nåt. Trött, andfådd och svettig känner jag att, det här kommer skita sig. Planet är fullt och vi är cirka 20 pers som står kvar som idioter. Gaten stängs och planet taxar ut. Vid jul är det tydligen väldigt vanligt att man överbokar flyg för det blir så mycket förseningar. Air France-personalen tar emot oss en och en och de erbjuder pengar tillbaka och en hotellnatt. Vi blir därmed bokade på samma flyg fast dagen efter.

Vad ska man göra? Vi fick åtminstone 600 euro var tillbaka. Efter att ha pekats runt av franska idioter (som vägrar prata engelska) i över två timmar hittar vi äntligen rätt checkpoint för att få tillbaka dessa pengar. Tålamodet börjar tryta och magen skriker efter mat, men till slut fick vi våra pengar. Buss ut till ingenting, ett riktigt jävla skithotell men okej frukost. Man står liksom ut på något vis.

Inte nog med detta. Flyget dagen efter (julafton) är två timmar försenat och det betyder att vi missar flyget i Atlanta till Ft Lauderdale. Hamnar återigen på stand by och nu känner man sig helt förlamad av känslor att man inte ens orkar skälla på nån. Ingen verkar heller bry sig att jag är gravid. Jävla kallsinta människor. Vi missar åter ett flyg och har redan fått en voucher på ännu en hotellnatt. Det återstår annars två flyg på kvällen. Både jag och Johan är fruktansvärt envisa och tänker minsann försöka komma med nästa flyg. En lista rullar upp och av 75 personer på stand by är vi nummer 4 och 5. Det finns alltså en chans.

Gaten kokar av arga och otåliga människor och ingen bryr sig om vi redan har rest i 40 timmar. Alla är i samma sits och vill naturligtvis fram till jul. Jag är hungrig, kissnödig och så trött att kroppen börjar domna bort. Allt känns helt overkligt men när våra namn ropas upp och vi får gå på flyget känns det oerhört skönt. Äntligen.

30 timmar sena till vår destination. Vi missade hela julfesten och min mat på julafton bestod av rutten flygplansmat, en gyro, en smoothie och lite jordnötter. Perfekt när man dessutom är med barn.

Efter en god natts sömn och ett oerhört välkomnande sent i går kväll känns det ändå helt okej. Kommer dock att tänka efter innan jag reser vid jul igen. Men nu är vi här och det är det enda som räknas.

Hur har ni haft det i jul?