Idag har jag haft ont i magen. Det känns som en sträckning typ och givetvis oroar jag mig så jag kan dö. Man läser om missfall och kromosomfel på var och varannan gravidblogg och jag försöker att inte ta åt mig och fundera för mycket.
Första milstolpen för mig var vecka 12. Den mest kritiska för missfall. Nu går jag bara och väntar på ultraljudet som inte är förrän om tre veckor. Jag har haft känningar i den nedre delen av buken, i höjd med blygdbenet, ett tag nu. Det gör ont att stå och det gör ont att sitta. Det enda som funkar är att ligga bakåtlutad så att magen liksom sträcks ut.
Jag har ingenting att jämföra med och har ingen aning om huruvida dessa obehag är vanliga eller inte. Babyn dubblar sin vikt och tar naturligtvis mer plats i magen. Det känns som om den roar sig med att hoppa bunjyjump i mina äggstockar.
Jag blir snart tokig på all oro. Läste senast igår om en tjej som blev av med sitt barn i vecka 20 och jag fattar inte hur man orkar återhämta sig. Jag skulle ge upp totalt om något sådant hände mig. Har förstått att sånt här är vanligare än man tror och jag har själv ett flertal vänner som varit med om missfall och dödsfall efter födseln.
Jag är som en svamp som bara suger åt mig av allt elände. Jag klarar knappt av att titta på vissa tv-serier för jag vet att jag ligger där och bara lipar skiten ur mig. Jag såg en nyfödd bebis på fiket igår och jag blev tårögd direkt. En gest, en klapp eller en kram gör mig lipfärdig på nolltid. Det är mycket svårt att fatta vad som händer i ens kropp och själ, ännu mer svårt är det för Johan kan jag tänka mig.
Nu ska jag inta ett nytt soffläge, tror jag ska ta fram lite Rocky Road-glass. Klockan 21.00 är det Desperate Housewives, det brukar sällan vara lipsorgligt. Värre är det med Greys.
8 kommentarer:
Ja, det är normalt att oroa sig!
Ring Bvc i morgon och fråga.
Glass brukar för övrigt hjälpa mot det mesta.
Kram
Jag förstår dig till 100 %! Jag hade varit sjuk av oro för än det ena än det andra om jag hade blivit gravid, det vet jag. Tyvärr...för det är säkert bättre om man kan låta bli att oroa sig såklart! Men hur lätt är det???
Håller alla mina tummar för dig iaf, och är säker på att allt går bra! :)
Åh gumman *duttar om*
Hormoner är kul visst?
Och att konstant oroa sej för att nåt ska hända? Jag gör det..alla föräldrar gör det..Det är en del av att vara förälder..Man vill låsa in sej i en bubbla för resten av livet..
Det där är nog ditt bäcken som håller på att "anpassa sej"..Med andra ord =foglossning
Och du..Visst hatar man ordet normalt när man är som ett stort frågetecken?
Pöss
Foglossning kan det vara eftersom du har ont i bäckenet men det kan oxå vara ligamenten som sträcker ut o tänjer sig,fullt normalt alltså och även fullt normalt att oroa sig.
Det finns mycket som är bra m nätet men oxå mycket som är mindre bra,man blir lite för upplyst om bla andras olycka o då nojjar man på.
Köp dig en bra gravid tidning istället och prtat m din BM om du undrar något,att tex fråga lekmännen inne på FL kan oroa mera än lugna.
Så länge du känner dig harmonisk så är det bara att ta det som det kommer,skulle nått gå snett kan man ändå inte göra så mycket,man e tvungen att "sitta i den stolen man sitter i"
Allt hitills ser ju helt normalt ut på dig,så om 2 v vet du och jag lovar att den lille ligger där inne o myspyser gott o vinkar från sitt månlandskap åt sin mamma o pappa :)
P&K "lilla mamma"
/Garbo
Jag håller med övriga, ring och fråga! Det är säkert inget farligt! :) Håller alla tummar jag kan!
Alla: Idag känns det mycket bättre. Pratade med vår kallskänka (hon har fött fem barn) och hon pratade också om ligamenten. Antar att det är det helt enkelt.
Tack för ert stöd och för att ni orkar läsa om mina bekymmer. Tack extra till Garbo som förstår precis mina tankar, du är en ängel.
Kram alla
det låter som dina känningar e helt normala =)
Hjärtat.... du vet att du kan fråga mig dig om du vill!! Jag har gjort det tre gånger och kanske kan svara på nåt om du är orolig.
Det där onda låter helt klart som fogarna.... dom kan man få ont i direkt från start och det kan göra jätteont och så kan det försvinna igen.
Just under blygdbenet är ett typiskt ställe att få ont i....
Det där i äggledarna är typ växtvärk! Jag hade det ständigt... allt ska töjas ut, förflyttas och så händer det saker i kroppen hormonellt, det hormonella orsakar massor av ont i kroppen. Allt luckras upp för att göra plats för bebis och för att göra plats för bebis att födas sen.
jag tycker det är trist att man inte går ut mer med att förklara för människor att det gör ont att vara gravid, det kan värka och slita och dra... ingen säger nåt om det när man blir gravid.
Var inte orolig hjärtat....
Massa kramar
Skicka en kommentar