98 dagar kvar

Idag är jag hyfsat uttråkad och sitter med näsan i laptopen i stort sett hela tiden. Jag gör en grundlig research inför New York resan i sommar. Jag har köpt mig en adressbok där jag skriver in alla tänkbara butiker som man kan tänkas vilja besöka. Jag köper varenda tidning där det står om NY. Jag läser alla intressanta inlägg och bloggar. Jag vill inte missa nånting!

Jag har vänner som åker nu i april och även Alis ska dit. Jag förväntar mig fullgoda rapporter! 

Jag har precis läst ur tidningen Escape och där står det att det finns trådlöst internet i alla parker. Vilken tur för mig som vill blogga! (om jag hinner) Det stod oxå om taxibreaks som man tydligen ska akta sig för. I New York får man så pass ofta in patienter som blivit påkörda av taxibilar att man bildat uttrycket för den typiska skadan som uppstår när benet bryts i kofångarhöjd. 

När jag var i London en gång såg jag ett cykelbud som blev påkörd på Oxford Street. Undrar vad den skadan kan heta. Stupid-biker-in-cars-way-break kanske. Sarah Dawn Finer berättar om sina år då hon bodde i New York. Jag kan inte annat än känna en viss avund inför svenskar som bosätter sig i USA. Min pappa flyttade dit när han var 30. Han kunde lite svenska och bosatte sig i varma och kvalmiga Texas. Han jobbade hårt på en av Volvos verkstäder, mötte kärleken och flyttade ner till Florida för att starta en egen "carshop". Så gjorde han och skaffade sig ytterligare två barn. Han är nu far till fyra barn och jobbar fortfarande lika hårt än idag trots att han nyligen fyllt 63. Man måste jobba arslet av sig i USA för att komma någonstans. Alla försäkringar är svindyra och för varje år går premierna upp ännu mer. 

Regler för vilka fönster man får ha för att en viss försäkring ska gälla kan ändras från år till år, beroende på hur orkansäsongen ser ut. Efter Katrina bytte min far alla fönster i huset. Svindyrt. Semester kan man glömma. Det får man jobba in och det kan ta flera år innan man får en veckas semester. Min pappas fru jobbar som receptionist för Hollywood Police Department och har hyfsat bra försäkringar genom jobbet. Det var det första hon sa när hon fick jobbet för några år sedan. -They have an excellent healthplan! 

Jag försöker hela tiden övertala mig själv att jag har det bättre i Sverige. Jag har haft alla chanser i världen att flytta dit och leva som vilken half-ass-swede som helst. Nu njuter jag av att få åka dit precis när jag vill istället. Jag skulle hellre haft min pappa närmare än Florida, men om han nu ändå måste bo så långt bor så varför inte. Tänk om han hade bosatt sig i Montreal eller nåt. Alldeles för kallt. Eller Kina. Fy fan, då skulle jag inte vilja hälsa på så ofta. Nä, skämt och sido det skulle inte spela någon roll vart i världen han bodde. Jag skulle hälsa på i alla fall. Han är min far och jag älskar honom. 

Och saknar honom. 

Varje dag.